När du handlar med valuta (Forex) är det viktigt att förstå de olika kostnaderna som kan påverka dina trades. Här är några viktiga aspekter att tänka på:
Valutamäklare tillhandahåller plattformar som gör det möjligt för traders att få tillgång till valutamarknaden och handla på den. Mäklare tjänar pengar på de tjänster de erbjuder, inklusive spreadar.
Spread är skillnaden mellan köp- och säljkursen för en valuta. Det är en av de vanligaste kostnaderna för valutahandlare och kan variera beroende på marknadsförhållanden och valutapar.
Priset man kan köpa en valuta för vid en given tidpunkt är alltid högre än priset vid vilket pris en mäklare kan sälja den, och skillnaden eller “spreaden” ger mäklaren en liten vinst för att finansiera sin verksamhet. Det enklaste sättet att förstå begreppet spread är att föreställa sig att du har en bil som du vill sälja. Köparen kan erbjuda dig 100 000 kronor för att köpa bilen, som senare kan säljas på hans gård för 105 000 kronor. Skillnaden, eller “spreaden”, i detta fall är 5 000 kronor och efter att han har betalat sina kostnader kommer det att generera en vinst för köparen.
En bred spread innebär att det är en större skillnad mellan de två priserna, och det är vanligtvis en indikator på låg likviditet och hög volatilitet. I motsats så indikerar en tight spread låg volatilitet och hög likviditet. Kostnaden som uppstår när man handlar ett valutapar med en tightare spread kommer att vara mindre än den som uppstår när man handlar ett par med en bredare spread.
Spreadar mäts i “pips”, en mätning av den minsta prisrörelsen som en växelkurs kan göra. De flesta valutapar prissätts ut till fyra decimaler, och pipen är den sista decimalen. Till exempel, om du handlar euro mot dollar, kan du se följande offert: “EUR/USD 1,1453 – 1,1456”. I detta fall är spreaden tre pips: skillnaden mellan budkursen på 1,1453 och säljkursen på 1,1456.
Valutor påverkas av olika faktorer, inklusive marknadsvolatilitet. Som valutahandlare måste man följa nyhetsflöden noggrant eftersom ekonomiska och politiska händelser påverkar utbud och efterfrågan på valutor. Den amerikanska dollarn, till exempel, betraktas som en "trygg hamn" (safe haven) i orostider, så efterfrågan på dollarn kan öka om globala aktier är under press. Om ekonomiska nyheter antyder att räntorna i USA kommer att öka, kommer dollarn återigen att stiga eftersom köpare vet att de kommer att få en större avkastning på dem. Dessutom kan utbud och efterfrågan variera under handelsdagen, med bredare spreadar under lugna perioder och tightare under aktiva perioder.
En mäklare kan ta ut antingen en fast spread eller en rörlig spread, som vi förklarar mer ingående nedan.
Som namnet antyder förblir fasta spreadar konstanta. I exemplet ovan, där du får en offert för “EUR/USD 1,1453 – 1,1456”, tar mäklaren ut en fast spread på tre pips. Skillnaden mellan budkursen och säljkursen kommer alltid att vara tre pips, oavsett marknadsvolatilitet.
Fördelarna med fasta spreadar för traders är att de ger en transparens när det gäller handelskostnader. Många handelsstrategier fokuserar ofta på kort sikt och innebär att man utför många affärer på kort tid. Med fasta spreadar vet du exakt vad dina kostnader kommer att vara varje gång du handlar, vilket säkerställer att du kan budgetera transaktionerna i förväg. Detta förbättrar din förmåga att hantera kostnader.
Fasta spreadar säkerställer också att mäklare inte kan manipulera spreadarna till sin fördel.
Rörliga spreadar (eller variabla spreadar) varierar ständigt över tiden. Detta är det vanligaste sättet som professionella valutahandlare interagerar med marknaden på. Spreaden fluktuerar beroende på förändringar i utbud, efterfrågan och aktivitet på marknaden
Variabla spreadar är ofta billigare än fasta spreadar, särskilt när likviditeten är hög. Dock kan de snabbt bli bredare vid extrem volatilitet och du har sämre förutsägbarhet när det kommer till att beräkna dina kostnader.
Kostnaden för spreadar, antingen fasta eller variabla, kan ha en betydande inverkan på din lönsamhet, så därför är det viktigt att veta hur man beräknar dessa kostnader. Det enklaste sättet är att använda en spreadkostnadskalkylator (spread cost calculator); många av dessa finns tillgängliga gratis på internet.
Beräkningen är dock enkel och kan göras med en vanlig miniräknare eller till och med i huvudet. Föreställ dig att en handlare vill köpa euro, och bud-säljkursen på mäklarens webbplats återigen är EUR/USD 1,1453 – 1,1456. Om du drar av budkursen från säljkursen och gör en procentberäkning kan du se att spreaden är 0,03 % för varje lot EUR/USD som du handlar.
Vissa mäklare tar ut en fast avgift, vilket gör att kostnaderna är mycket enkla att beräkna. En mäklare kan till exempel ta ut ett courtage på 1 USD per genomförd transaktion, oavsett valutapriser eller handelsstorlek. Praxis är dock att ta ut ett variabelt courtage , som förändras beroende på den handlade mängden.
Som nybörjare är det viktigt att ha koll på att de totala kostnaderna för handel kan omfatta mer än bara spreaden. Även om det är klokt för en nybörjare att handla med en mäklare som erbjuder tighta spreadar, bör de vara medvetna om att det även finns andra faktorer att överväga.
De huvudsakliga handelskostnaderna inom valutahandel är följande:
Föreställ dig nu att du gör en affär med en vinst på 100 pips. Dina totala vinster skulle då uppgå till 1 000 USD. Dra av de ovan nämnda avgifterna för att på så sätt komma fram till din nettovinst.
Valutamäklare tenderar att erbjuda flera typer av handelskonto, med två av de mest populära alternativen som standardkonto och raw-spreadskonto. Handelskostnader varierar mellan de två kontona och vilket som är bäst för dig beror på faktorer som handelsvolym och de strategier du praktiserar.
Standardkonton
Detta avser nybörjarkonton riktade till detaljhandlare. Mäklare tenderar att tjäna sina pengar från spreadar, som varierar från 1 pip och uppåt. Inget courtage tas ut på handel med dessa konton.
Professionella eller "raw"-konton
Dessa konton kallas även ECN-konton och erbjuder verkliga marknadspriser för alla finansiella instrument. Valutamäklare kommer inte att addera någon påläggsavgift, så spreadarna är vanligtvis extremt låga eller till och med noll. Traders måste dock betala ett courtage för varje genomförd handel. Vissa valutamäklare tar ut separata avgifter för både öppning- och stängning (“per sida”), medan andra kan ta ut avgifter efter en hel genomförd affär (round trip), dvs öppning och stängning av en lot.
För att förklara skillnaden mellan de två kontotyperna, föreställ dig att du vill handla EUR/USD vid 1,1451. Om du har ett raw-spreadkonto kommer du förmodligen att kunna köpa euron vid 1,1451 (dvs det finns ingen spread på det verkliga marknadspriset). Så snart priset stiger med något belopp kan du stänga positionen och ta din vinst, efter att ha beräknat det courtage du betalade.
Men om du har ett standardkonto, kommer du förmodligen bara att kunna köpa en lot till säljkursen på 1,1453. Detta innebär att du kommer att drabbas av en förlust på 2 pips direkt. För att stänga handeln med vinst måste EUR/USD stiga med minst 3 pips.
Om du följer en scalping-strategi, som innebär att man snabbt och ofta går in och ut ur flera positioner under dagen, och främst gör små vinster regelbundet, vill du förmodligen ha ett raw-spreadkonto. Detta beror på att du behöver dra nytta av mindre prisförändringar och spreadar kan utplåna de små marginalerna du hoppas dra nytta av.
Men om du är en swing-trader eller positions-trader, som vill dra nytta av relativt stora prisförändringar genom att hålla positioner över några dagar eller ännu längre, är ett standardkonto förmodligen bättre.
Generellt sett är handel med noll spreadar billigare och därför att föredra. Traders kan få direkt tillgång till marknaden och har möjlighet att hantera sina affärer mer exakt, samtidigt som de drar nytta av snabba utföranden. Systemet som används av mäklare, känt som ECN, är automatiserat, så det kan inte manipuleras och de priser du ser är verkliga marknadspriser.
Dock kommer du fortfarande att behöva betala handelskostnader. Dessa är sannolikt i form av courtage, men det kan också finnas högre krav på kontosaldo, lägre marginalanrop (margin call) och stoppnivåer, eller en kombination av alla dessa. Mäklaren kanske heller inte erbjuder skydd mot negativt saldo.
Nedan följer några exempel på de olika konton som erbjuds av mäklare och de avgifter de tar ut.